Djurplågeri då..

Jaa hmm

vet inte ens om jag vågar skriva om det här för risken finns ju att vi möts av ett gäng djurrättsaktivister när vi kommer hit igen efter en övernattning ”hemma i stan”.

Getingar handlar det om.

Vi har förmodligen två stora samhällen under taket på stugan.. jag är allergisk mot getinstick och det ena samhället som är placerat precis över ingången är verkligen aggressiva små jävlar.

Min fd svärfar hade ett patenterat knep.. dammsugaren:-) Så den har jag kört då och då. Problemet är att de är ju smarta så de upptäckte ju snart hur de skulle finna källan och började attackera mig.. AJ…

Läste i morse om att man kan ju rigga dammsugaren och P gjorde slag i saken och riggade slangen via en stege med munstycket riktat mot getingarnas ingång.. sen banakade han i taket och herrejäklar… det klirrade till bra i slangen må jag säga.. dammsugaren har fått stå i nån timma o bara suga. Emellanåt har P gått ut o bankat lite så har fler kommit ut..Nu skulle han flytta slangen till det andra samhällets entre… då tog han dundermedlet RADAR och sprejade in under taket och det började bokstavligt och bildligt talat regna ut getingar som vred sig i kramper och virrade omkring som alkisar på trädäcket.. Såg faktiskt ganska roligt ut *sorry*

Men det verkar som om det samhället näst intill är tömt nu???? Kan det vara så. P tyckte att han såg en ganska mycket större geting som virrade ut som en av de första efter Radarsduschen, kan det ha varit drottingen?

Han kom precis in o berättade att han riggat dammsugaren vid det andra boet.. där jag har fått uppfattningen att det är snällare getingar .. men jag hade nog fel:-( De har ju bott på hörnan, de har inte blivit lika störda av dörren som öppnas o stängts så de har väl inte behövt vara så arga… P fick nu uppelva att de är tämligen grininga och smarta.. för de kryper förbi dammsugaren. Men nu får den stå deär en stund och sen ska vi dra oss in mot Göteborg för en natts sömn i stan för P och två för mig.

Jag hämtar lilleman i morgon och vi sover en natt i Göteborg så vi får lite tid för oss, och P får vara lite ensam också. Det förtjänar han efter den här veckan. Han har verklgien visat att han försöker möta mig halvvägs i en del känsliga frågor

Har blivit sjukt hundsugen igen. En av ”grannarna” (om man nu kan säga granne när han bor typ 700 meter ner i skogen) kom förbi med sin schäfertik. En väldigt osäker hund som stått i hundgård hela sitt liv fram till 2 års ålder när gubben köpte henne. Han vill göra vakthund av henne men hon är väldigt mjuk och ”skvätten” av sig. Till gubbens oerhörda förvåning så tydde hon sig till mig.. väldigt mycket mindre än hundar vanligtvis gör men hon sökte min kontakt och mitt godkännande att gå runt huset och gå in o inspektera och det syntes att hon inte riktigt vågade gå ensam, hon ville ha med mig.

Men varken kex eller korv tog hon och det går inte att leka med henne. Hon hoppade o busade lite med husse på vägen härifrån men annars var hon väldigt mild och undergiven. Lite tråkigt. Har aldrig träffat på en sån hund tidigare, de hundar jag själv har haft och har hjälpt folk med har varit glada och VÄLDIGT livliga, oftast för heta hundar som man fått ta ner lite. Tror inte det kan bli nån vakthund av den här lilla damen men hon älskar och avgudar sin husse högt iaf.

Jag kände när jag var med henne att jag fick en lyckokänsla i magen. Något P har frågat mig om.. när jag kände  mig rent lycklig sist, som inte hade med någon annan person att göra. Och när hon var här så mindes jag, det var när jag hade mina hundar, när jag jobbade med dem, kände deras närhet och fick utmaningen och belöningen i arbetet med dem. Jag är absolut ingen hundexpert, har bara gått en enda kurs på bruks men med hundar känner jag att jag kan vara JAG fullt ut. Hundar gillar mig, oavsettt om jag har skulder, om jag är arbetslös eller om jag är på menshumör. Jag vill ha en hund och jag längtar tills dagen kommer då det stämmer med allt så vi kan skaffa en.

En annan sak har hittat tillbaka till mig.. odlarglädjen. Ni som känner mig tror nog inte era ögon vad ni läser för ingen har sett mig påta i jord sen jag var 8-9 år. Men före det älskade jag att odla, att plantera, att experimentera med frön och kärnor från frukter. Jag försöksodlade potatis i mina sandlådehinkar och jag påtade i mina blomkrukor i mitt fönster så man visste aldrig vad det var som kom upp där. Nu ute på landet har jag o lilleman planterat honungsmelonkärnor i några krukor. Såg i förrgår att de första gröna stänglerna höll på att leta sig upp och jag följer dem noggrant. Jag planterade 10 frön med hjälp av lilleman och 7 av dem håller på att leta sig upp nu.. så jäkla häftigt. Sen om det blir meloner eller ej spelar ingen roll faktiskt.

Så jag har pratat med P om att gräva upp en bit av gräsmattan för att göra land, ska sätta potatis, morötter, lök och önskemål om örter från P så det ska vi väl kunna fixa. Men det är ju ett projekt som får pågå över en längre tid. Har läst lite hur man ska omvandla gräsmatta till land. Man ska gräva och vända tuvor o gud vet vad. Jag har ju precis lärt mig att hantera en gräsklippare för guds skulle hehe